It's just one of those weeks...

Vissa veckor är humöret helt jävla omöjligt. Ibland har något särskilt hänt som gör en ledsen eller förbannad eller så är det den veckan i månaden, men ibland, några få gånger i livet, så är man bara riktigt jävla råförbannad utan någon som helst anledning.

Småsaker kan få en totalt off balance. Man svär långa ramsor bara för att mjölken tar slut eller grinar hysteriskt när datorn inte vill samarbeta.

En sådan vecka har jag haft denna vecka. Jag känner att jag kan skriva ner det nu för det känns lite bättre idag. Det är fredag, vädret är fint och vi ska ha after work med jobbet ikväll. Men förmodligen så går allt åt skogen bara för att jag jinxar det genom att skriva att det börjar kännas bättre. Innan dagen är över kommer jag garanterat ha en grand canyon-stor reva i mina strumpbyxor, ha slarvat bort mitt läppsyl och måste vara fnasläpp eller går hela vägen till T Jarlen för att köpa en sallad på lunchen och kommer tillbaka bara för att märka att den har blivit sur och jag måste gå tillbaka igen.

Ni ska få se.

Alla småsaker som kan gå fel har gått fel den här veckan. Igår morse petade jag mascaraborsten rakt in i ögat när allt annat var sminkat och klart. Förutom att det är irriterande att jag är så klantig och att det gjorde så förbannat jävla ont att jag blev mer eller mindre blind så innebar detta dessutom att jag blev tvungen att sminka om hela jävla ögat och därmed fick stressa som en gnu för att hinna med bussen till jobbet.
Imorse vaknade jag med nackspärr. Igen. Det måste vara sjuttiotolfte gången sen innan jul. VARFÖR I HELVETE FÅR JAG NACKSPÄRR HELA TIDEN ?! Jag var ju dessutom hos naprapaten i förrgår och då såg allt bra ut så whyyyy måste min rygg envisas med att gnälla några timmar efter jag hade ett proffs på plats ?!

Mina absoluta favoritkängor som inte går att få tag på länge börjar krackelera. Lämnade in den ena på lagning för dragkedjan var av och det kostade 350 spänn. Visst, lite dyrt men jag får ju ha kvar kängorna iallafall. Men nähä, då går den andra dragkedjan och pajar också. 350 spänn till, adjöken. Hade jag vetat det hade jag kanske köpt ett par helt nya kängor istället för att lägga en förmögenhet på att laga dom gamla !

Våren börjar komma också, skitmysigt. Jag har haft vårpirr i magen i flera dagar och det känns hur bra som helst. Men nähä, orcherna på SMHI ler brett och grymtar äckligt att det visst kommer snö och minusgrader lagom till helgen. JAHA !!!!?

Min slutsats efter denna miserabla vecka är att ibland är det bättre att krypa ner under täcket och självdö i några dagar innan man blir glad igen. För seriöst, nog var det irriterande att ringen jag blev kär i inte fanns i min storlek och sure, jag vart lite sur när mitt hår vägrade styla sig enligt mina direktiv, men jag hade en del bra tillfällen den här veckan också och bara för att mitt humör vägrade komma överens med resten av min hjärna så blev allt förstört och nerdraget i skiten.

Om jag överlever dagen (vilket jag borde efter några bärs) så ska jag be en liten bön till mitt humör att det håller sig i topp under helgen. För deppa när man är ledig är fan värre än att inte få några paket på julafton. Det är en sak att vara lite småsur på jobbet, men när man hänger med vännerna, går på bio eller sippar mousserande, då vill man ICKE vara Suran Suransson.

Min älskling är hemma

Det är en konstig känsla att plötsligt ha ett sprillans nytt element i sitt liv, men känna att man på sätt och vis har saknat det så länge man har levt. Som om man varit inkomplett innan det nya tillskottet tog plats fastän man inte vetat så himla länge att man längtat efter det. Så känner jag precis just nu.

Okej, lugna er, jag har inte klämt ur mig en unge eller skaffat hundvalp.

Vad jag dock har gjort är att skaffa mig en ny tatuering. En rejäl den här gången. Den sitter på min högra överarm och tittar upp mot mig. Den är sjukt fin. Jag är så sjukt stolt och älskar den så jävla mycket. Det känns som om jag gått naken hela mitt liv fram tills nu. Nej men typ.

Två och en halv timme tog den, men de är så satans trevliga på Diablo och typ underhåller en på alla sätt, så man glömmer bort tiden helt och hållet. Inte gjorde det ont heller. Eller ja, klart det gör ont, hallå nål rakt ner i huden liksom, men inte ONT-ont. Inte som första tatueringen jag någonsin gjorde, då jag svimmade halvvägs igenom den, haha. Ok, jag var lite grön back then, men nacken gjorde förbannat ont. Vibrerande kotor and what not. Armen är musklig och köttig så det kändes inte alls farligt. Och dessutom har jag äntligen fått en tatuering av rejäl storlek. Jag älskar mina andra, don't get me wrong, men de är ju rätt små. Den här går från armbågen upp till axeln.
Motivet är svårt att förklara... Stjälkar och blad och sånt, typ i samma stil som de andra men grymt snyggare faktiskt. Min tatuerare - som by the way är både grymt begåvad och sjukt trevlig - hon kallar den "krumeluren".

Har flashat den på jobbet idag, men det blir skoj att få ta med den ut bland folk framöver. Jag kommer gå i linne resten av mitt liv, hahaha.

Bästa vännen har inte sett den än. Ja okej, via mms har hon sett den (och reaktionen var "Jävlar vad stor den är ! Vad ska pappa säga ?"), men hon har inte sett den live. Hon kommer smälla av.

Ska försöka peta upp en bild på den när jag lyckats fota den, men fram tills dess får ni lita på mitt ord när jag säger att den är wicked cool.