Att välja mellan två liv...

Jag måste välja vilket av följande två liv jag vill leva i höst :

1. flytta till Stockholm och jobba, jobba, jobba
2. stanna i Uppsala ett år till och ta en till examen

Det finns för- och nackdelar med båda alternativen. Jag är till exempel förbannat less på Uppsala som stad och längtar som fan tills jag får flytta till huvudstan, men jag har varken drömjobbet eller drömlyan på gång där, så det ser inte ut som några stora pengar skulle rulla in precis. I Uppsala får jag bo i min fantastiska lägenhet som jag bara älskar och läsa ett jäkligt roligt magisterprogram, men det innebär ett år till i en stad jag är trött på och det fattiga-studenten-komplexet en sväng till.

Nu har jag iofs inte en garanterad plats på programmet jag i sånna fall skulle läsa (jag står som första reserv), men OM det skulle bli så att jag kommer in, är det inte jättepuckat av mig att tacka nej då ? Iallafall om jag inte har värsta drömlivet på lut i Stockholm.
Jag ska på en arbetsintervju imorrn för ett jobb som verkar lovande. Det "värsta" som skulle kunna hända är att jag får jobbet, hittar bästa lägenheten i Sthlm OCH kommer in på kursen. Hur tusan väljer man då ? Jag måste välja mellan två olika liv.

Just nu står mitt liv på paus och jag vill bara komma igång. Jag längtar hem till min lägenhet och mina möbler. Jag vill sitta på min balkong med en polare och sippa rosévin, bädda ner mig i soffan och glo på film efter film, fylla min kyl med vad jag nu känner för (hos morsan o farsan är det knökfullt i kylen så jag får inte plats med nåt) och sova hur länge jag vill på mornarna.
Och så vill jag göra om lite, byta tapeter i den fula hallen, kanske måla om köksluckorna, köpa en skitfin byrå som jag hittat och ställa ut mina fina drakar överallt.

Och jag saknar min säng. Min skööööna säng.

Life is confusing and you have to choose
In every situation, will you win or lose ?

Surprise !

Jag har konstaterat att det är roligt med överraskningskalas. Min barndomspolare S fyllde tjugofem i tisdags och hennes underbart gulliga mamma hade i smyg bjudit in ett gäng av hennes vänner för middag. Vi kom smygande och inväntade födelsedagsbarnet i hallen. Hon hade blivit ivägskickad för att hämta pojkvännen vid tåget, så vi hade gott om tid att förbereda oss.
Det blir något speciellt när man står där och väntar på en helt oanande tjej. Man fnissar lite, det pirrar i magen och det blir så gammaldags och artigt på något sätt. Vi stod uppradade som von Trapp-familjen och stackarn fick väl hjärtslag när hon väl kom.

Gullemamman hade ordnat trerättersmiddag med svenska kräftor, oxfilé och en supersmaskig tårta som vi alla klämde i oss tillsammans med vin. När alla gäster utom familjen samt jag och en annan barndomskompis hade åkt drogs sällskapsspelen fram. Och i sann spelanda blev det ett jävla liv vid bordet. Den ena anklagade den andra för fusk, någon annan tyckte frågorna var orättvisa och själv var jag en riktigt dålig vinnare som bidrog till ännu mera tjafs. Härligt !

Klockan ett kilade jag och C hemåt och lät oss fascineras av den otroliga stjärnhimlen som maffigt bredde ut sig ovanför våra huvuden. Det är så härligt med stjärnor, det känns verkligen som om allt är möjligt när man gluttar ut i rymden och bara sveps upp av tjusningen.

En fantastisk kväll på alla sätt !

Bröllop i dagarna tre

Vilken helg !

Bröllopet mellan M och L inleddes på fredagskvällen med en drink i en hotellbar. Det minglades och pratades ivrigt om den kommande dagen då det skulle ske. Jag och bästa vännen L inkvarterade oss hos en polare vilket bidrog till att hela helgen kändes som en mini-semester.

På lördagen tog jag och L det lite VÄL lugnt och insåg vid elva att det kanske inte var läge att sitta kvar i sängen med pyjamasen på och håret åt alla håll. Så vi rusade upp och efter några sekunders stressigt virrande skärpte vi till oss och lyckades få på oss festklänningarna, fixa frillan och klämma dit en partysminkning. Taxi vid ett ut till Danmarks kyrka där ceremonin skulle hållas.
Jag är inte personen som gråter av traditionella saker, bröllop brukar jag mest tycka är roligt men jag är knappast den som med darrig läpp och tårar längst kinderna snyftar "Åh Gud va fint !". Den här gången måste något ha slagit slint i min skalle för trots min irritation över alla "Jesus" och "Amen" och "I Guds namn" så vart jag fruktansvärt rörd. Det kan ha berott på att bästa vännen hade tårfyllda ögon från början till slut och att sådant lätt smittar av sig... Jag tyckte att jag klarade mig rätt bra tills det var dags för ett live-framträdande av två vänner till brudparet. Då var det kört för mig. En på piano och en på gitarr och sång, framförandes U2:s "One love". Det var så vackert att jag nästan vart förbannad. "Hur fan kan de vara så taskiga att de uppträder med något så fint och får alla att grina ihjäl sig ?!".

Efter ceremonin var det riskastning och fotografering och brudparet var så vackra och fina att jag nästan blev avundsjuk för att jag inte själv ska gifta mig. Alla gäster (ca 115 st) tågade till lokalen där middagen skulle hållas, drack fördrink, smygkikade på bordsplaceringen och minglade vidare. Borden var placerade som ett E och jag hamnade vid ett glatt och pratigt bord där det var händelserikt kvällen igenom. Sittningen tog sex och en halv timme (!) och var fylld med fantastisk mat, en härlig toastmaster (bra gjort C !) och fantastiska tal ifrån nära och kära. Även möhippegänget (vilket inkluderar mig) och svensexegrabbarna pratade en stund och visade foton och filmklipp ifrån de två kvällarna.

När middagen var över reste sig plötsligt toastmastern upp och sa : "Ni som vill ha en r i k t i g fest, följ med mig !" och alla reste sig raskt och kutade efter honom. Man tänkte att jaha, nu ska vi lämna lokalen så att personalen kan städa undan och fixa dansgolv här, men icke. Utanför byggnaden väntade nämligen ett mini-tåg (ni vet ett sånt där som man gärna åker utomlands för att turista lite). Det skakiga (och skrikiga) tåget körde alla gästerna (i tre omgångar) till en ny plats där festandet drog igång rejält. En bar fanns uppställd där drinkar döpte efter några av gästerna fanns att hämta (gratis då förstås...). Jag drack mest Joel (gin, sprite och lime) och vart lika i gasen som alla andra. Det dansades helt fantastiskt mycket, smyghånglades i buskarna (någon lyckades t.o.m få till ett ligg fick jag höra...) och utfördes roliga uppdrag som fotades och placerades i ett album till brudparet. Jag och brudgummen självutnämnde oss till "kvällens snyggaste rumpor" och tog en mindre smickrande bild på våra behag.

Taxi hem vid fyra och somna på en halv sekund.
På söndagen vägrade mitt huvud bli svalt, trots ett otal ansiktsdoppningar i handfatet och en dosering av Ipren. Så jag skippade brunchen, tyvärr. Men fick höra att det var många walk-of-shames och gnällande huvuden där också, så då kändes det lite bättre.

Tog tåget hem vid fyra, köpte Ramlösa och ostbågar och kollapsade framför teven.

Tack L och M för en fantastisk bröllopsfest ! Det är nästan så man tycker synd om nästa par som ska gifta sig, för hur fan ska detta kunna överträffas ?!