På äventyr med Larz Kristerz

Dansbandsveckan i Malung, tjugofjärde året i rad. Första året för mig. Men fan inte sista.

Okej, jag gillar inte dansbandsmusik och hela evenemanget är egentligen en slags festival för fyrtioplussare. Men det går inte ta miste på det faktum att jag hade förbannat trevligt. Det kanske inte berodde helt och hållet på själva festivalen dock - jag lägger gärna en stor del av "skulden" hos pojkvännen samt dennes familj och vänner.

Vi har ölat, buggat, spanat in amerikanarbilar (med folk hängandes ut från dem), badat, promenerat runt bland yxkastning, bakluckeloppis och munkförsäljning, ätit som kungligheter och bara softat i ordets yttersta mening.

Jag och pojkvännen jämförde magarna häromdagen och den softa veckan har absolut lämnat ett avtryck hos oss båda (mycket öl och smarrig mat ligger bakom den förändrade fysiken), men vi stressar inte upp oss för det. Vi vet båda att när semestern är slut så återgår vi till "normalt" käk och träningen (som just nu har uppehåll). Och ärligt talat så är det lite småskönt att få softa all the way på semestern. Beach 2009 kan ta sig i röven.

Malung bjöd också på albinoälg i Öje, första trycket av min bok Med Öppna Ögon (tack svärfar!) och upptäckten av John Ajvide Lindqvists fjärde bok "Människohamn". Har streckläst den i tre dagar nu och har nästan ångest för att den är slut. Jävligt bra berättat (som alltid med Ajvide) och förbannat spännande. Var bra stirrig efter ett extra läskigt kapitel när lampan släcktes i söndags kväll. Pojkvännen fick hålla handen under större delen av natten. Det är ju fan att man ska vara så lättskrämd.

Och ja, jag glömde (eller utelämnade) att berätta att jag på något jävla vis lyckades glömma plånboken hemma i Stockholm. Så jag fick låna av pojkvännen hela veckan. Det kändes sådär (mest för att jag inte fick någon frukost på tågresan dit), men nu är jag tillbaka i sommarstugan (efter en jävligt snabb visit/ompackning i Stockholm) och plånboken ligger i tryggt för var i Spindelmannenryggsäcken (som jag, by the way, fick beröm för "designen" på under dansbandsveckan - av en vakt none the less). Anledningen till att plånboken glömdes från första början (det har ALDRIG hänt förut) var för att jag slängde ner den i träningspåsen innan sista poledancingpasset i tisdag och av någon anledning blev den kvar där sen.

Nu väntar några otåliga dagar utan pojkvännen (som är ute och reser med far och bror) och när jag sen har fått pussa och krama på honom ett par dagar så sticker han iväg igen. Nåja, vi har ju sista semesterveckan tillsammans iallafall. Och förhoppningsvis har jag bra väder (=badmöjligheter) att roa mig med så länge han är utomlands. Om inte annat så har jag fortfarande två böcker av John Ajvide Lindqvist att se fram emot (de två i mitten). Och självklart den sjätte Harry Potter-filmen, som gick upp på bio i onsdags.

Jag har något. Ledtråd: Det rimmar på ”orkester“

Dag ett på min fyra veckor långa semester. Och det känns bra. Det känns jävligt bra.
Ledigheten i sig räcker rätt långt. Vädret är sådär och jag får inte träffa pojkvännen förrän på onsdag, men jag har päronen, jordgubbar och råttan. Det räcker rätt långt.

Det kändes helt orealistiskt att kramas och önska kollegorna en trevlig sommar i fredags. Helgen fortgick och nu är måndagen här. Och jag är inte på jobbet.

Helt orealistiskt.
Och förbannat skönt.

Har varit vid sommarstugan sedan i lördags och imorgon bär det av hem till Stockholm igen för sista poledancingpasset denna säsong (jag kommer typ vara tårögd när jag går därifrån). Och på onsdag bär det av mot pojkvännen och det mycket speciella fenomenet som Malungs dansbansvecka innebär. Eller ”verkar innebära”, ska jag kanske säga, för jag vill inte ge sken av att jag på något sätt har upplevt detta tidigare. Jag har ingen aning om vad som väntar när jag kliver av tåget. Visst, pojkvännen håller mig så pass uppdaterad som han kan, med mms, rapporter via samtal och så vidare. Men det är nog svårt att förklara en enorm hord av out-of-towners i medelåldern med husvagnen på släp och siktet inställt på två saker: öltält och Larz Kristerz (ja, de stavar med z – jag tror nästan det är obligatoriskt när man är ett dansband). I believe it’s the kind of thing you have to see for yourself.

Låt mig tydliggöra en sak; jag AVSKYR dansbandsmusik. Det ligger strax under Bitches-and-Ho’s-ganstarap/hiphop på min hatlista. Med andra ord måste jag vara hårdhudad i Malung om jag ska undvika blödande öron.

Öl borde hjälpa. Massor av öl.
Och pojkvännen plus hans sjukt trevliga familj och vänner.
Och Malung har faktiskt (tack och lov) annat att erbjuda än bara dansbandsmusik.

Så jag borde klara mig.
Eller hur…?

Larz Kristerz

Sista arbetsveckan innan semestern

Nu är det riktigt nära. Sådär nära att jag nästan kan känna lukten av ledighet, frihet och fyra veckor bort från allt vad arbete heter.

Och det luktar sommar och semester inne i stan. Det luktar utomlands. Stockholm är så fantastiskt, egentligen behöver jag inte åka härifrån för att underhålla mig på semestern. Det finns verkligen allt här.

Det som dock inte kommer att finnas här är min pojkvän, som tyvärr kommer att vara bortrest under ungefär halva min semester. Så, jag kommer att vara sällskapssjuk och klängig som en annan apa när han är borta och då är det bättre att inte vara hemma i stan. Så jag kommer hänga med familjen ute i sommarstugan (om det är fint väder – annars tror jag det blir en sista minuten). Eventuellt åka och hälsa på E igen.

Tog första doppet från bryggan vid sommarstugan i helgen (skitsen premiär för att vara mig, jag vet, men det har ju varit så förbannat kallt). Det var hur mysigt som helst. Pojkvännen fascinerades över hur tacksamt jag underhöll mig själv i vattnet, endast utrustad med min enorma, lila badring. Han kämpade med att kratta upp sjögräs från ytan medan jag plaskade runt som en ivrig bläckfisk. Stod på händer, gjorde kullerbyttor, klättrade upp på badringen och tippade omkull, flaxade med armar och ben och skvätte förmodligen ner både pojkvän, brygga och båtar.

Jag är verkligen en badperson ut i finger- och tåspetsarna. För mig innebär badsäsongen det tydligaste tecknet på att det är sommar och semester. Havet är den ultimata friheten. Otämjd och obegränsad, djup, mörk frihet.

Jag säger om sjöjungfrur som jag brukar säga om vampyrer; hade de funnits på riktigt så hade jag varit en för länge sedan.