Nu är det riktigt nära. Sådär nära att jag nästan kan känna lukten av ledighet, frihet och fyra veckor bort från allt vad arbete heter.
Och det luktar sommar och semester inne i stan. Det luktar utomlands. Stockholm är så fantastiskt, egentligen behöver jag inte åka härifrån för att underhålla mig på semestern. Det finns verkligen allt här.
Det som dock inte kommer att finnas här är min pojkvän, som tyvärr kommer att vara bortrest under ungefär halva min semester. Så, jag kommer att vara sällskapssjuk och klängig som en annan apa när han är borta och då är det bättre att inte vara hemma i stan. Så jag kommer hänga med familjen ute i sommarstugan (om det är fint väder – annars tror jag det blir en sista minuten). Eventuellt åka och hälsa på E igen.
Tog första doppet från bryggan vid sommarstugan i helgen (skitsen premiär för att vara mig, jag vet, men det har ju varit så förbannat kallt). Det var hur mysigt som helst. Pojkvännen fascinerades över hur tacksamt jag underhöll mig själv i vattnet, endast utrustad med min enorma, lila badring. Han kämpade med att kratta upp sjögräs från ytan medan jag plaskade runt som en ivrig bläckfisk. Stod på händer, gjorde kullerbyttor, klättrade upp på badringen och tippade omkull, flaxade med armar och ben och skvätte förmodligen ner både pojkvän, brygga och båtar.
Jag är verkligen en badperson ut i finger- och tåspetsarna. För mig innebär badsäsongen det tydligaste tecknet på att det är sommar och semester. Havet är den ultimata friheten. Otämjd och obegränsad, djup, mörk frihet.
Jag säger om sjöjungfrur som jag brukar säga om vampyrer; hade de funnits på riktigt så hade jag varit en för länge sedan.
No comments:
Post a Comment