Jag är en idiot...

Den här terminen har allting varit lite off för mig, nya events, nytt folk och därmed strul med gamla kompisar. Jag har den senaste tiden varit småsur och känt mig ensam. Varit allmänt patetisk och velat sitta hemma o grina för mig själv istället för att skärpa till mig, get up off of my ass och göra något åt situationen. Jag har saknat min bästa vän så mycket och jag har hela tiden tänkt att hon är på väg mot ett nytt liv i en ny stad med ett nytt jobb och att hon inte har tid för mig längre. Så träffas vi (igår) och hon säger något som gör mig helt paff. Hon får mig att inse att jag har varit en egoistisk jävla idiot hela den här terminen, för jag har inte ens märkt att hon har behövt mig. Jag har tagit för givet att hon vill leva sitt nya liv nu och att jag inte är inräknad i det, medan hon saknat mig och behövt mig kanske mer än någonsin.
Vi sitter där i soffan på ett uteställe o sippar drinkar och så säger hon "Jag gillar den omtänkssamma Tessan. Jag saknar henne." Och jag inser vilken jävla röv jag är. Här har jag gått i min egen jävla bubbla och totalt blockerat vad som pågått runtomkring mig. Jag har levt med tunnelseende i flera månader. Irrat runt i dimman.

Fy fan va jävla dum jag är.
Så L, ifall du läser, jag har saknat dig så jävla mycket och jag ber återigen om ursäkt för att jag är en sån mupp. Jag älskar dig och jag borde ha haft större förtroende för vår vänskap. Och jag är så jävla glad att du var ärlig mot mig. Du gav mig mina vettighetsglasögon tillbaka. Och de behöver jag. För fy fan vad jävla dum jag är utan dom.

Melodifestival-hets

Fy fan va nöjd jag är över Finlands vinst i melodifestivalen ! Go Lordi !! Så jäääävla coola snubbar med värsta grymma låten. Det var fanimej på tiden att vi fick in lite hårdrock i den annars så klemiga tävlingen. Får jag höra en till ballad om kärlek och nationer som enas över gränserna så KRÄKS jag ! Och ursäkta mig, men Carola, vad i helvete pysslar kvinnan med ? "Vägrade gå på vinstpartyt" eller nåt sånt läste jag i tidningen. Hon var för sur för att kommentera Finlands seger. MEN BÖRJA GRINA DÅ !! Subba.

I övrigt tyckte jag följande länder var helt okej : Ryssland, Norge, Ukraina och Bosnien Herzegovina. Och med helt okej menar jag inte "Åh shit va bra" för den känslan förtjänade enbart Lordi. Nej, utan med helt okej menar jag "Jag vill inte skjuta mig när jag hör den här låten" vilket lustigt nog var den känsla jag fick när jag hörde ALLA andra bidrag.

Men seriöst, vad har hänt med den här tävlingen ? Kläderna liksom, eller snarare avsaknaden av kläder... Det är inte ens lite sexigt som är gränsen längre, nu snackar vi vulgo och plenty of porn. Bruden i början var ju typ nekkid ! What the hell ?!
Delvis därför det är så jävla skönt att Lordi vann. Maximalt påklädda liksom (inklusive så jävla coolt orchsmink/masker). Och vingarna som Mr. Lordi "vecklade ut" där i mitten av sången. COOOOOLT !!

Jag är helnöjd.

The deepest blues are black

Fy fan va värdelöst det är att vara ledsen. Man känner sig ensammast på planeten och vill inget hellre än att kura ihop sig under en filt, glo ut genom ett regnigt fönster och skråla "Ååååål baaaaaj maaaajsäääälf" i sanna Bridget Jones-anda. Efter att ha gjort detta i tre dagar ledsnade jag (och insåg hur patetisk jag var). Det kassa humöret är på väg att vända (hoppas hoppas) och kvällens aktivitet spelar en stor roll i det hela. Ska nämligen på födelsedagsfest med bästa polaren L som jag inte träffat på så jäääävla länge. Det liksom kliar i festnerven. Kommer attackera henne med en våldsam kram när vi ses. Vin, gott käk o en massa snack. Fy fan va trevligt.
Och så blir det familjeäventyr på lördagen. Sånt är alltid kul. Min familj är inte riktigt klok (fast på ett bra sätt). Alla har sina små egenheter och om man hoppar över allt småtjafs vi ägnar oss åt så har vi förbannat kul tillsammans. Några favvoaktiviteter med respektive familjemedlem är :

1. Med farsan ÄLSKAR jag att bara åka bil han och jag. För vi drar på värsta öset på stereon, skrålar som två tokar och "sittdansar". Vi ser antagligen ut som om vi behövde tas om hand av männen med vita rockar (away !) men fan så kul vi har !
2. Med morsan ÄLSKAR jag att gå på bio, för vi har fåniga små biorutiner som aldrig slår fel. Smuggla in alkoholhaltiga drycker i den mörklagda salongen är en favorit. Vi fnissar som två ungar o bemöts av diverse "Sch !".
3. Med brorsan bara ÄLSKAR jag att spela tevespel och snacka skit. Vi regerar på Zelda båda två och svamlar en massa om diverse vardagsgnäll.

Andra saker som gör those darn black blues bättre är en trevlig dag på jobbet med frejdiga jobbarkompisar (som idag), god mat, bra filmer, köpa nya skor och att få kramas med en kär vän.

Keep on rollin' baby, you know what time it is !

Things are never what they seem

Människor borde komma med inbyggda lögndetektorer. Nåt fiffigt litet system som gör att det är omöjligt att missa även den minsta lilla vita lögn. Typ att ögonen blinkar rött eller nåt. För jag är så förbannat less på att folk inte kan vara ärliga. Varför ska det vara så satans svårt ? Det spelar ingen roll om det är små eller stora lögner, varför har människor så svårt att vara ärliga ? Det finns tre tänkbara anledningar. Låt oss se över dem :

1. man är rädd för att såra den andra personen.
2. man är rädd för att själv bli sårad
3. man är rätt och slätt dum i huvudet

Inget av alternativen är egentligen okej. Man vill väl hellre veta den brutala sanningen än att irra runt i dimman, tralla lyckligt och tro att allt är bra. För om folk inte är ärliga direkt så kommer man ju känna sig som värsta idioten när sanningen väl kommer fram (och det gör den alltid). Jag vill veta om mina kompisar är sura på mig, är kära i mig, hatar mig, har stulit saker från mig, tycker mina tapeter är fula eller vad fan det nu kan röra sig om. JAG VILL VETA ! Okej ?
Såklart finns det oväsentliga sanningar som faktiskt inte behöver komma fram. Typ "du ser ut som barbamamma när du ätit sådär mycket". Men allt som är det minsta viktigt vill jag fan veta. Varför är det så himla svårt att vara ärlig ? Jag fattar inte. Människor är fan dumma i huvudet.

"So, here we are. We are alone. There's weight on your mind and I want to know the truth. If this is how you feel, say it to me. If this was ever real. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts me. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts me. I want the truth. So this is you. You're talking to me. You found a million ways to let me down. So I'm not hurt when you´re not around. I was blind. But now I see. This is how you feel. Just say it to me. If this was ever real. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts me. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts me. I want the truth. I know that this will break me. I know that this might make me cry. Gotta say what's on your mind. On your mind. I know that this will hurt me. And break my soul inside. I don't want to live this lie. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts me. I want the truth, from you. Give me the truth, even if it hurts. I don't care no more, no. Just give me the truth, give me the truth. Cause I don't care no more. Just give me the truth, give me the truth. Cause I don't care no more, no. Give me the truth, cause I don't care no more, no." (Good Charlotte)

Rapport from hell (if hell is called pollen)

Ett tydligt (och jävligt irriterande) sätt att konstatera "Aha, nu är det vår !" på är när andningssvårigheterna sätter in, halsen blir raspig och ögonen rinner. De nedrans pollenpartiklarna är ju fan överallt !! Extra irriterande är det eftersom jag aldrig varit allergisk mot skiten förut. Kul jävla jul att utveckla pollenallergi när man är tjugofyra år gammal. Ja men ja.

I Sverige dödas det älgar och rävar, sälar och lodjur. Till och med en och en annan människa ibland. Men den förbannade björken får minsann leva !
Suck.

Har idag införskaffat tablett som hjälper (thank the devil), men innan dess var det körigt. Var på Åland med sex galna polare i helgen (vi hyrde stuga o bodde kvar hela helgen, hurtigt va ?) och då var det fan inte roligt ska jag säga... "Man kan liksom se hur knopparna brister på björken !" strålade min söta kamrat M och jag bara sitter där med igensvullna ögon, raspig hals och rinnande snor och morrar "Dähä !*"
Så nu kör jag med ögondroppar, nässprej OCH de där uuunderbara tabletterna som jag numera är kär i.

För att sammanfatta Åland lite kort : jag ÄLSKAR Frodos dödslista, det blev delad vårdnad om hinken Smirre, det är faktiskt fullt möjligt att lyssna för mycket på Rammstein, porran var pilskare än nånsin (är det ens möjligt ?), vissa tog simtag i det trettongradiga vattnet medan vissa andra (läs jag) direkt for upp med tvåhundra blås ur det iskalla plurret med sikte mot bastun. Trots extrem hetta lyckades jag hålla mig blek som den snöflinga jag försöker efterlikna. Tog hjälp av jävligt hög solskyddsfaktor och ett hemmabygge som fick namnet "tältburka". Och av någon anledning kallas jag sedan denna resa för Rut.

* = nähä, på pollenspråk