Första omgången med bostadskarusellen

Det ska bli jävligt roligt att vara sambo. Jag har aldrig varit det förut (inneboenden räknas inte) och ser verkligen fram emot att få dela bostad med den jag älskar. Och för att inte tala om att få inreda bostad med den jag älskar...

Men jävlar i min lilla låda vilken karusell det är!

Att hitta och köpa en lämplig ny bostad OCH att samtidigt göra sig av med sin gamla på ett sätt som inte lämnar en alltför missnöjd... Det, kära läsare, är inte alltid så lätt.

Nu måste jag ändå säga att det hittills har gått hyfsat smidigt för oss. Vi bjöd på och förlorade två lägenheter innan vi hittade "vår" lägenhet. Och jag tycker nästan att det känns lite ödesbestämt att vi skulle förlora de två första (som blev SVINDYRA) för att sedan hitta den tredje, större, superfina, bra belägna men ändå billiga lägenhet som vi nu har skrivit kontrakt på.

Kontraktet för försäljningen av min fina lilla Söderetta skrevs på idag, så även den delen är avklarad.

Nu kvarstår möte med banken, skriva papper, packa ner allt man äger o har, fixa flyttfirma + städfirma samt en månads glapp då jag och alla mina ägodelar kommer att klämmas in hemma hos pojkvännen.

SEN, får vi äntligen tillgång till vår nya bostad.

Men jag vill ju att det ska vara nu.

Det är tio veckor kvar och jag vill att det ska vara nu.

Jag vill planera, måla, inreda och fixa. Och jag vill göra det nu.

Tålamod är inte en dygd i min värld.

Sysselsätter mig förvisso med galna danspass med kollegan E, poledancingen hemma förstås (nu har dock älskade stången varit nermonterad för visningar och sådant), husdjuret och andra trevligheter. Men ändå.

Tro inte för en sekund att det stora tidsspannet fram tills inflyttningsdatumet innebär att jag och blivande sambon tar det lugnt med planerandet. No sirré Bob. Ge oss en IKEA-katalog och vi förvandlas till sockerhöga ungar på julaftonsmorgon.

Ps. Sa jag att nya lyan har typ tio inbyggda garderober? Finally a worthy home for my shoes!

Omöjliga listan

Det är fullständigt omöjligt…

… att låta bli att pilla bort skorpan på en läkande tatuering. Detta trots att man är fullt medveten om att pillande kan innebära att gaddningen läker fult.

… att inte få hjärtsnörp när ens underbara råtta, som börjar bli gammal, får ålderstecken som sätter sig på bakbenen och gör att den lilla varelsen får svårt att klättra. Numera måste jag lyfta upp henne till sovhängmattan för att hon ska komma upp. Ner tar hon sig mer eller mindre genom att ramla.

… att inte bli förbannad när man efter tre dagars intensivt bjudande tillslut förlorar den lägenhet man har fäst sig vid. Var är spikklubban?

… att planera in en Halloweenfest redan nu utan att börja pilla med detaljerna, trots att det är sex veckor kvar.

… att avnjuta svamp- och kycklingquesadillas utan ett berg av guacamole till, trots att man blir lika förbannad på den medföljande vitlöksandedräkten varje gång.

… att titta på den senaste ”New Moon”-trailern (http://www.youtube.com/watch?v=q58iQSHhZGg) utan att vilja se filmen i rödaste rappet, alternativt rigga upp ett tält utanför SF redan nu för att få tag i premiärbiljetter.

Gettogaddning

Det är tisdag förmiddag och jag sitter på jobbet med värmekudden utspridd över axlarna. Efter att ha bytt från den ergonomiska ligga-på-rygg-eller-sida-kudden till den jättemjuka ligga-pladask-på-mage-kudden i söndags natt vaknade jag med riktigt stel nacke igår.

Jag förväntade mig, en smula naivt, att värken skulle gå över under dagen, men kroppen ville inte lyda och tillslut blev det outhärdligt smärtsamt bara att sitta ner. Vilket försvårar mina arbetssysslor rejält, då jag arbetar till 95% vid datorskärmen.

Så, jag stack hem ett par timmar tidigare än vanligt och bäddade ner mig för att lugna nacken. Nacken blev inte lugnad, utan smittade istället också skallen, som utvecklade en bultande migrän.

Idag är jag i princip rädd för att vrida på huvudet, eftersom jag vet mycket väl hur min svaga och jävligt opålitliga nacke fungerar. Värmekudden hjälper föga, men den är skön iallafall.

Mitt i allt som gör ont så har jag en liten souvenir från helgen, som gör det hela lite lättare. Ett litet stjärnfall på insidan av min högra handled. Det handlar förstås om min femte tatuering.

Det ser så harmlöst och sött ut, mitt lilla stjärnfall. Men att införskaffa det var lite av ett äventyr.

Min kompis N gaddar sedan ungefär ett år tillbaka och jag ville ha något snabbt och till ett rimligt pris, så jag bokade en tid med henne. N har ingen salong, utan tatuerar från sin bostad, vilket ligger i en förort där jag aldrig satt min fot förut.

Jag tog pendeltåget och hämtades av N med lillebror.

"Välkommen till gettot" skrattade N och jag såg mig lite småförvirrat omkring.

Gettot var rätt ord. Betonggettot. Radhus, ungar på cyklar och en känsla av att alla hade stenkoll på alla som levde eller besökte deras hood.

Och där kommer jag. Platåskor, extensionsflätor, klädd från topp till tå i svart.

Jag har nog aldrig känt mig så malplacerad i mitt liv.

Efter att N's ena hund klassade mig som hotfull och attackerade mitt ben så låste vi in oss på hennes rum och påbörjade gaddningen.

Jag blev nöjd och lämnade gettot med min trofé inplastad och insmord.

Idag fortsätter budgivningen på den lya jag och grabben hoppas på att kamma hem. Så, håll tummarna för att det går vägen!

Kändisar på cykel

Jag samlar på kändisar.
Det är ganska lätt att hitta nya objekt när man bor i huvudstaden och det händer var och varannan dag att ett från TV eller film bekant ansikte vobblar förbi när jag är ute på lunchen eller på väg hem efter jobbet.
Rickard Wolff höll upp en hissdörr åt mig en gång och log charmigt från öra till öra.
Jan Guillou köpte muffins på det 7-Eleven jag köper fika till jobbet på.
Suzanne Reuter mötte trött min blick på IKEA när jag letade överkast.
Rafael Edholm tittade lite småsnuskigt på mig medan han hängde utanför ett antikvariat.
Regina Lund marscherade raskt förbi mig på stadiga steg på Folkungagatan.
Hasse Aro tyckte nog att jag stirrade lite väl mycket på ett PR-event på Stureplan.
Idol-Danny svajade förbi mig, klädd från topp till tå i knallblått, vid Östermalmstorg.

Och så vidare, och så vidare.

Men min absoluta favoritgrupp av kändisar har blivit dem som jonnar fram på gatorna. Eller med andra ord; de som färdas med cykel. Dels är det ju jävligt trevligt att även folk med lite mer stålar än vi vanliga dödliga månar om miljön och tar cykeln istället för den avgasspyende stadsjeepen. Och dels så är det någonting charmigt med en kändis på cykel. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, dock. Det kanske gör dem mer mänskliga.
Jag såg Claes Månsson, iförd cykelhjälm, vid Nybroviken. Han var väldigt lång och höll nästan på att cykla in i mig och tittade lite smågenerat åt mitt håll innan han vinglade vidare.
Jag såg Alf Svensson, utan cykelhjälm, medan jag köade till korvmojjen i Kungsträdgården.
Jag såg Tommy Körberg, utan cykelhjälm, på Sveavägen när jag var på väg till poledancingen.

Ja, ni fattar.

Så, till alla kändisar där ute; jag hoppas att ni fortsätter cykla. För jag tänker fortsätta samla på er.

Gothic love from me to you

Av någon jävla anledning måste ni markera citatet för att kunna läsa det (jävla blogger).

Ett citat från GodHatesGoths.com som borde övertyga även de som förut har tvivlat på att religion är ondska, och ingenting annat:

"You have to remove the threat. No amount of extra security measures will stop these shootings, because Goths won’t change. You have to tackle the subject head-on, and to Hell with so-called ‘personal freedoms’. The sooner people realize that Goth is more dangerous than terrorism, the sooner we can eradicate this threat. We need an age restriction on Goths. We need to BAN Goth is schools. Any children turning up to school on Gothic clothing should face an immediate suspension. Local Churches need to start getting involved, have their Pastors giving talks to students in schools across the Nation. We need to add more religious education to our schools also, and have every lesson begin with a reading from the Bible. We need to have ALL Gothic music removed from shops. Remember most of these CDs have a ‘Parental Advisory’ warning on them, but that doesn’t stop innocent children from getting their hands on them. Parents need to find out what their children are listening to, if they find any Goth music in their children’s CD collection then they need to destroy it. We need to have these filthy records BANNED from shops. People need to understand how dangerous this music is to children. All Gothic clothing outlets should be closed down, or at least made to carry an age restriction in the same way as pornography shops. Any children caught hanging around in malls dressed in perverse Gothic attire should be immediately arrested. God forbid they start shooting up Wal-mart next. Friends, we need to do whatever’s necessary to bring our children back to God. Remember we are fighting Satan here, for he is who is corrupting your kids, and it starts by eradicating Goth."

Ikväll är det Tech Noir och jag ska Gotha till mig utav bara helvete. Jag ska ta på mig de största, tyngsta platåkängorna jag äger, bära slitna nätstrumpbyxor, kort svart klänning, ha mohawk och sotiga ögon. Jag ska hoppa upp och ner på dansgolvet, och kanske ta en svängom med lokalens x-pole. Och jag ska titta på alla fina människor runtomkring mig som motbevisar de skräckinjagande och vidrigt trångsynta människorna som har står för citatet ovan. Goth är fantastiskt.

Trevlig helg på er.

I bostadsdjungeln med macheten i hand

Fan vilket jävla pyssel det är, det här med boende. Ett praktexempel på någonting som man bara vill ska vara klart direkt, men som kan dra ut på tiden i princip hur länge som helst.

Jag och grabben ska bli sambos, och vi har precis klivit in i flyttdjungeln. Det ska säljas min gamla och köpas en ny, större. Vilket innebär bankmöten för lånelöfte, prata med mäklare för att sälja min, prata med mäklare för att köpa ny, springa på visningar, ge sig in i budgivningar, bli förbannad när man förlorar budgivningar, packa ner allt man äger i lådor, köra själva flyttlasset… Ja, ni fattar (och ni känner garanterat igen er).

Bara försäljningen av min lya innebär ett hav av pyssel. Jag måste…

… köpa en jävla massa fula, vita inredningsdetaljer eftersom lägenhetsköpare tydligen alltid vill ha ljust och vitt (jag HATAR ljust och vitt).
… köpa blommor för att liva upp lägenheten lite (jag kan inte ta hand om blommor, de dör direkt, så det blir spännande).
… kolla med föreningen om det är okej att låna ett ytterligare förråd medan det är visning på lägenheten (man måste ju i princip tömma den). Om det inte funkar; hitta en andrahandslösning.
… köpa nya flyttkartonger (de gamla självdog efter andra flytten inom ett par månader).
… förvara råttan + buren någonstans under visningarna.
… städa SKITNOGA överallt ett flertal gånger.
… skriva kontrakt (och förhoppningsvis bli nöjd med försäljningen) och försöka komma överens om ett tillträdesdatum som funkar för både mig och den nya ägaren.
… göra en ordentlig utrensning bland mina prylar (anledningen till att jag måste låna ett till förråd är för att de två jag redan har är PROPPFULLA).

Det finns fler punkter. Jag lovar.

Man vill bara att det ska vara klart. Att min etta ska vara såld, att sakerna ska vara flyttade till den gemensamma tvåa som jag och min pojkvän ska ha hittat. Att flytten ska gå smidigt, att vi inte blir ruinerade av köpet och att alla våra saker får plats och passar jättefint in i det nya hemmet.

Men vi har bara tagit ett par kliv in i djungeln än så länge. Och det är jävligt mycket växtlighet framför oss. Kan någon räcka mig en lian?