Gettogaddning

Det är tisdag förmiddag och jag sitter på jobbet med värmekudden utspridd över axlarna. Efter att ha bytt från den ergonomiska ligga-på-rygg-eller-sida-kudden till den jättemjuka ligga-pladask-på-mage-kudden i söndags natt vaknade jag med riktigt stel nacke igår.

Jag förväntade mig, en smula naivt, att värken skulle gå över under dagen, men kroppen ville inte lyda och tillslut blev det outhärdligt smärtsamt bara att sitta ner. Vilket försvårar mina arbetssysslor rejält, då jag arbetar till 95% vid datorskärmen.

Så, jag stack hem ett par timmar tidigare än vanligt och bäddade ner mig för att lugna nacken. Nacken blev inte lugnad, utan smittade istället också skallen, som utvecklade en bultande migrän.

Idag är jag i princip rädd för att vrida på huvudet, eftersom jag vet mycket väl hur min svaga och jävligt opålitliga nacke fungerar. Värmekudden hjälper föga, men den är skön iallafall.

Mitt i allt som gör ont så har jag en liten souvenir från helgen, som gör det hela lite lättare. Ett litet stjärnfall på insidan av min högra handled. Det handlar förstås om min femte tatuering.

Det ser så harmlöst och sött ut, mitt lilla stjärnfall. Men att införskaffa det var lite av ett äventyr.

Min kompis N gaddar sedan ungefär ett år tillbaka och jag ville ha något snabbt och till ett rimligt pris, så jag bokade en tid med henne. N har ingen salong, utan tatuerar från sin bostad, vilket ligger i en förort där jag aldrig satt min fot förut.

Jag tog pendeltåget och hämtades av N med lillebror.

"Välkommen till gettot" skrattade N och jag såg mig lite småförvirrat omkring.

Gettot var rätt ord. Betonggettot. Radhus, ungar på cyklar och en känsla av att alla hade stenkoll på alla som levde eller besökte deras hood.

Och där kommer jag. Platåskor, extensionsflätor, klädd från topp till tå i svart.

Jag har nog aldrig känt mig så malplacerad i mitt liv.

Efter att N's ena hund klassade mig som hotfull och attackerade mitt ben så låste vi in oss på hennes rum och påbörjade gaddningen.

Jag blev nöjd och lämnade gettot med min trofé inplastad och insmord.

Idag fortsätter budgivningen på den lya jag och grabben hoppas på att kamma hem. Så, håll tummarna för att det går vägen!