Kändisar på cykel

Jag samlar på kändisar.
Det är ganska lätt att hitta nya objekt när man bor i huvudstaden och det händer var och varannan dag att ett från TV eller film bekant ansikte vobblar förbi när jag är ute på lunchen eller på väg hem efter jobbet.
Rickard Wolff höll upp en hissdörr åt mig en gång och log charmigt från öra till öra.
Jan Guillou köpte muffins på det 7-Eleven jag köper fika till jobbet på.
Suzanne Reuter mötte trött min blick på IKEA när jag letade överkast.
Rafael Edholm tittade lite småsnuskigt på mig medan han hängde utanför ett antikvariat.
Regina Lund marscherade raskt förbi mig på stadiga steg på Folkungagatan.
Hasse Aro tyckte nog att jag stirrade lite väl mycket på ett PR-event på Stureplan.
Idol-Danny svajade förbi mig, klädd från topp till tå i knallblått, vid Östermalmstorg.

Och så vidare, och så vidare.

Men min absoluta favoritgrupp av kändisar har blivit dem som jonnar fram på gatorna. Eller med andra ord; de som färdas med cykel. Dels är det ju jävligt trevligt att även folk med lite mer stålar än vi vanliga dödliga månar om miljön och tar cykeln istället för den avgasspyende stadsjeepen. Och dels så är det någonting charmigt med en kändis på cykel. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, dock. Det kanske gör dem mer mänskliga.
Jag såg Claes Månsson, iförd cykelhjälm, vid Nybroviken. Han var väldigt lång och höll nästan på att cykla in i mig och tittade lite smågenerat åt mitt håll innan han vinglade vidare.
Jag såg Alf Svensson, utan cykelhjälm, medan jag köade till korvmojjen i Kungsträdgården.
Jag såg Tommy Körberg, utan cykelhjälm, på Sveavägen när jag var på väg till poledancingen.

Ja, ni fattar.

Så, till alla kändisar där ute; jag hoppas att ni fortsätter cykla. För jag tänker fortsätta samla på er.