Bröllop i dagarna tre

Vilken helg !

Bröllopet mellan M och L inleddes på fredagskvällen med en drink i en hotellbar. Det minglades och pratades ivrigt om den kommande dagen då det skulle ske. Jag och bästa vännen L inkvarterade oss hos en polare vilket bidrog till att hela helgen kändes som en mini-semester.

På lördagen tog jag och L det lite VÄL lugnt och insåg vid elva att det kanske inte var läge att sitta kvar i sängen med pyjamasen på och håret åt alla håll. Så vi rusade upp och efter några sekunders stressigt virrande skärpte vi till oss och lyckades få på oss festklänningarna, fixa frillan och klämma dit en partysminkning. Taxi vid ett ut till Danmarks kyrka där ceremonin skulle hållas.
Jag är inte personen som gråter av traditionella saker, bröllop brukar jag mest tycka är roligt men jag är knappast den som med darrig läpp och tårar längst kinderna snyftar "Åh Gud va fint !". Den här gången måste något ha slagit slint i min skalle för trots min irritation över alla "Jesus" och "Amen" och "I Guds namn" så vart jag fruktansvärt rörd. Det kan ha berott på att bästa vännen hade tårfyllda ögon från början till slut och att sådant lätt smittar av sig... Jag tyckte att jag klarade mig rätt bra tills det var dags för ett live-framträdande av två vänner till brudparet. Då var det kört för mig. En på piano och en på gitarr och sång, framförandes U2:s "One love". Det var så vackert att jag nästan vart förbannad. "Hur fan kan de vara så taskiga att de uppträder med något så fint och får alla att grina ihjäl sig ?!".

Efter ceremonin var det riskastning och fotografering och brudparet var så vackra och fina att jag nästan blev avundsjuk för att jag inte själv ska gifta mig. Alla gäster (ca 115 st) tågade till lokalen där middagen skulle hållas, drack fördrink, smygkikade på bordsplaceringen och minglade vidare. Borden var placerade som ett E och jag hamnade vid ett glatt och pratigt bord där det var händelserikt kvällen igenom. Sittningen tog sex och en halv timme (!) och var fylld med fantastisk mat, en härlig toastmaster (bra gjort C !) och fantastiska tal ifrån nära och kära. Även möhippegänget (vilket inkluderar mig) och svensexegrabbarna pratade en stund och visade foton och filmklipp ifrån de två kvällarna.

När middagen var över reste sig plötsligt toastmastern upp och sa : "Ni som vill ha en r i k t i g fest, följ med mig !" och alla reste sig raskt och kutade efter honom. Man tänkte att jaha, nu ska vi lämna lokalen så att personalen kan städa undan och fixa dansgolv här, men icke. Utanför byggnaden väntade nämligen ett mini-tåg (ni vet ett sånt där som man gärna åker utomlands för att turista lite). Det skakiga (och skrikiga) tåget körde alla gästerna (i tre omgångar) till en ny plats där festandet drog igång rejält. En bar fanns uppställd där drinkar döpte efter några av gästerna fanns att hämta (gratis då förstås...). Jag drack mest Joel (gin, sprite och lime) och vart lika i gasen som alla andra. Det dansades helt fantastiskt mycket, smyghånglades i buskarna (någon lyckades t.o.m få till ett ligg fick jag höra...) och utfördes roliga uppdrag som fotades och placerades i ett album till brudparet. Jag och brudgummen självutnämnde oss till "kvällens snyggaste rumpor" och tog en mindre smickrande bild på våra behag.

Taxi hem vid fyra och somna på en halv sekund.
På söndagen vägrade mitt huvud bli svalt, trots ett otal ansiktsdoppningar i handfatet och en dosering av Ipren. Så jag skippade brunchen, tyvärr. Men fick höra att det var många walk-of-shames och gnällande huvuden där också, så då kändes det lite bättre.

Tog tåget hem vid fyra, köpte Ramlösa och ostbågar och kollapsade framför teven.

Tack L och M för en fantastisk bröllopsfest ! Det är nästan så man tycker synd om nästa par som ska gifta sig, för hur fan ska detta kunna överträffas ?!