I lördags fick jag mina två rått-tjejer Nemi och Cyan. Jag skaffade även tre burar åt dom; jätteslottet (som de bor i huvudsakligen), sommarstugan (som får följa med när jag drar till Öregrund i sommar) och reseburen (där man måste fängsla de små vildarna under resor).
Att åka tunnelbana med två nyfikna råttor i en skokartong var en upplevelse... De stack upp nosarna ur lufthålen i kartongen och folk på gröna linjen tittade nyfiket. En tjej utbrast "Åh, har du en kattunge där !?" och när jag svarade "Eh...nä, det är två råttor..." så såg hon inte alls lika lycklig ut längre, men log artigt mot mig och kartongen.
Burarna anlände ungefär en timma efter att jag kommit hem med rådisarna, så jag fick snabbt komma på ett tillfällig uppehälla åt dom. Det var lättare sagt en gjort. Skokartongen bröt de sig mer eller mindre ur på en nanosekund efter att vi kommit hem. När jag stoppade ner dom i badkaret en stund för att hämta andan noterade jag genast att de små lymlarna kan hoppa. Och inte ett litet skutt här och där, nej nej, de kan hoppa ÖVER badkarskanten. Så jag blev tvungen att tänka om igen och stängde helt enkelt alla lägenhetens dörrar och lät dom rumla fritt i hallen medan jag pustade ut på golvet.
Nemi är den tjockare, ledarhonan (som jag misstänker stjäl Cyans mat när jag inte kollar). Hon ska vara på axeln hela tiden och hålla koll. Cyan är lite mer tillbakadragen, men inte mindre nyfiken för det.
Låt mig förklara hur det ser ut när man ska hälsa lite på dom :
Jag öppnar buren för att säga hej och på en halv sekund har Nemi kastat sig ut i mitt knä, ålat sig upp på axeln och skuttat upp i mitt hår där hon spanar stolt. Samtidigt som jag blåser bort hennes svans från mitt ansikte ser jag hur Cyan klättrat upp på taket av buren och nu är på väg upp på köksbordet för att jaga smulor. När jag kastar mig efter henne och lyckas fånga henne i näven känner jag hur Nemi har ålat sig ner från huvudet och nu är på väg att pressa ner sig i mitt linne. Jag placerar Cyan i mitt knä och gräver i linnet efter den kittlande tjockisen som nu tagit sig runt till ryggen. När jag får tag i Nemi och ska stoppa tillbaka både henne och Cyan i buren inser jag att Cyan inte längre är kvar i mitt knä, utan återigen har klättrat upp på burens tak och nu hänger i en tass från kanten, utan att se det minsta rädd ut. Jag ska till o fånga henne precis när hon gör en piruettliknande vändning i luften och smidigt klättrar ner mot golvet. Jag sträcker ut handen som hon klättrar upp på, plockar ner Nemi från mitt huvud (igen) och stoppar snabbt tillbaka dom i buren och kastar igen dörren, annars är de ute igen på ett ögonblick.
Det är så härligt med djur !
No comments:
Post a Comment