I helgen var det dags.
Min absoluta favorithögtid var här och det skulle firas ordentligt.
På fredagen smet jag lite tidigare från jobbet och kastade mig på ett tåg i riktning norrut, där min side-kick E hämtade upp mig. Vi inhandlade det sista inför den stundande festen och spenderade resten av fredagskvällen med att bygga upp ännu mer förväntningar inför lördagens event.
Låt mig förklara hur jag och min vän E fungerar.
Eftersom vi bor en bit ifrån varandra så ses vi inte lika ofta som vi skulle vilja. Detta innebär att när vi väl ses så försöker vi alltid göra en helhelg av det. Så att vi kan klämma ut så mycket kvalitetstid som möjligt ur de få timmar vi har att skoja tillsammans. Detta innebär också att vi i flera veckor innan vi ska ses spenderar läskigt mycket tid och energi på att planera. In i minsta detalj. Vi mailar, sms:ar och ringer varandra i princip hela tiden. Det pratas klädsel, mat, dryck, filmer vi vill kolla på när vi är slitna på söndagen, vilka som ska vara med och så vidare och så vidare.
Så det är ingen överdrift att säga att förväntningarna var på topp inför den här helgen. När jag gick och lade mig på fredagen var jag som en liten unge på kvällen före Julafton. Och givetvis vaknade jag kvart över sju på lördagsmorgonen och kunde inte somna om. E, som känner mig väldigt väl och förutspådde att jag skulle vakna i ottan, fick mig att lova att inte väcka henne före nio. Så jag fick lydigt stanna i bäddsoffan, med fossingarna i de nya tofflorna (som jag för övrigt aldrig planerar att ta av mig) och underhålla mig med att läsa min bok och leka med min iPod tills klockan nådde lite mer mänsklig uppstigningstid.
Sedan satte vi igång med förberedelserna.
Det tog hela dagen.
Jag täckte HELA huset med spindelnät till att börja med. Sjukt stora ballonger, fixa frågor till tipsrundan på läskiga gården (de bor i princip i skogen = perfekt ställe att skrämma vänner på), sprida ut löv, dukar och ljus överallt. Skära ut pumpor, förbereda snacksen, blanda bål och så självklart göra iordning oss själva.
Grymt begåvad som E är så sydde hon ihop sin egen outfit på typ en eftermiddag. Kvinnan syr som om hon får betalt för det. Hon var le french maid med dammvippa och hela karusellen.
Själv var jag vampyr (oväntat va?) och förutom vitare hud än vanligt (som om det är möjligt, tänker ni nu), coola klänningen, tretton centimeters platåstövlar och läbbiga gula linser så hade jag även lyckats lägga vantarna på ett par grymt realistiska huggtänder. Ingen jävla plastgom som man trycker in i truten och sedan inte kan prata med, utan riktiga stifttänder som man anpassar efter sina egna tänder och sedan kan ha i hela kvällen. Jag pratade, sjöng, skrattade, drack och lyckades peta i mig några snacks utan att ta ur dem (för större tuggor fick de dock åka ut en stund).
Jag kan även intyga att det går att kyssas med tänderna i. :)
Vid sjutiden rasade gästerna in och det var en salig blandning av utklädnader som rann igenom ytterdörren. Djävular, alver, galna nunnor och diverse spöksminkade damer. Vi bjöd på häxbrygd med ögon och spindlar i, skickade ut dem på läskiga gården (i minusgrader) för att lösa vår kluriga frågesport och belönade sedan vinnarlaget med Jägermeister.
Vid elvatiden drog vi vidare. Och när man är på landet (vilket vi i allra högsta grad var) då finns det varken belysning eller kommunikationer, så för att lyckas ta sig någonstans med livet i behåll är man tvungen att känna snälla pojkar med rymliga bilar. Och det gjorde vi. Bussiga chauffören E pressade in nio hysteriska brudar i sin enorma, gula taxibil och körde oss till en annan liten landsort där vi skulle partaja med andra människor i fåniga Halloweenkostymer.
Det var en upplevelse.
I samma sekund som vi kom innanför dörren slog insikten till som en knytnäve över fejan. Vi var på ett mellanstadiedisco för vuxna.
Jag och S (som var de enda gästerna från storstan) stirrade fascinerat på platsen, människorna och bandet som spelade och konstaterade att vi hade rest bakåt i tiden och hamnat på ett disco som vi var bjudna till när vi var tolv.
Vi missade hela prisutdelningen och vem som vann, men bekantade oss istället med ett gäng intressanta karaktärer, däribland Trollet Sanna, dansanta Elvis med de trasiga pilotbrillorna, dyngraka Tigern och mannen med den jätteläskiga gummimasken (hjäääääääälp!).
Jag skrämde skiten ur några yngre killar med mina tänder, E dammade av folk med sin dammvippa och jag fick höra "Kolla, det är Robyn!" av fler personer än jag kanske hade önskat.
Jag borde ha bitit dom.
På vägen hem, vid halv två, så pajade bilen och vi flickor huttrade i baksätet medan pojkarna kämpade med att laga eländet. Tillslut kom vi hem, fylleåt och rasade sedan isäng.
Det fanns inte ens ett spår av bakfylla hos mig på söndagen. Så otroligt jävla skönt. Och jag hade sällskap av S på vägen hem. Annars hade risken för att somna på tåget och typ vakna upp i Norrbotten varit betydligt högre.
Tack ni fantastiska tjejer för den jätteroliga festen!
Och E, du inser väl att vi omedelbart måste början planera för nästa gång vi ses...?
No comments:
Post a Comment