På lunchrasten idag tog jag en promenad till ICA och höll på att bli omkullcyklad av en stressad Claes Månsson på cykel. Han tittade lite smått förfärat på mig innan han trampade vidare. Lång som fan var han och hade cykelhjälm. Bra där, Claes.
* * *
I helgen var jag och pojkvännen i Göteborg för ett 30-årskalas. Vi anlände redan på fredag kväll för att kunna spendera lördag förmiddag med shopping medan födelsedagsbarnet med sambo förberedde inför kvällens festligheter. Vi lunchpausade i Nordstan och kunde inte låta bli att tycka att det var hysteriskt roligt att Svenska Kyrkan, som hade scen mitt i gallerian och försökte locka ungdomar till konfirmation, bjöd på anti-religiös musik. Japp, de krämade i med ballad efter ballad och vi kände oss mest illamående där vi satt och försökte äta tex mex, men så kom den, den stora missen. Det gigantiska klavertrampet som de skrålande Svenska Kyrkan-peepsen inte ens lade märke till själva. Imagine av John Lennon.
Förmodligen tänkte de; ”Ja, men det är ju en fin låt och alla gillar ju Lennon” och inte mer än så.
För oss som är lite mer bekanta med Imagine så är det ganska tydligt att dess budskap är att vår värld vore så förbannat mycket bättre om det inte fanns någon religion.
Det hade dock de trallande Jesusanhängarna inte tänkt på och fortsatte kvittra ”Image noooo religioooon…” medan jag och pojkvännen fnissade hysteriskt från restaurangen. John Lennon indeed.
Förmodligen tänkte de; ”Ja, men det är ju en fin låt och alla gillar ju Lennon” och inte mer än så.
För oss som är lite mer bekanta med Imagine så är det ganska tydligt att dess budskap är att vår värld vore så förbannat mycket bättre om det inte fanns någon religion.
Det hade dock de trallande Jesusanhängarna inte tänkt på och fortsatte kvittra ”Image noooo religioooon…” medan jag och pojkvännen fnissade hysteriskt från restaurangen. John Lennon indeed.
* * *
Pojkvännen fyllde år förra veckan och jag gav honom en Guitalele (en sexsträngad ukulele) i present. Det var en ren fröjd att se honom öppna paketet. Kvällen gick givetvis åt till att stämma och leka med den för fulla muggar.
* * *
Igår kväll körde jag mitt första riktiga poledancingpass hemma i lyan, med min fina nya x-pole. Okej, jag erkänner. Det ÄR lite trångt (vafan, jag bor ju på 22 kvadrat), men det gick fan bra ändå. Jag höll igång ordentligt i en timme och var som vanligt helt slutkörd efteråt. Riggade upp kameran för att dokumentera resultatet och nedan återfinner ni ett exempel på en Firemansnurr. Utan att slå i en endaste liten möbel, jag lovar!
* * *
Göteborgsbesöket i helgen innebar, förutom fniss åt kyrkan och rolig 30-årsfest även lite shopping. En andra Guitar Hero-gitarr (som vi battlade som två idioter med i söndags kväll när vi kom hem) och ett par efterlängtade tajts i lack/skinnimitation. Och så en topp från Emily the Strange. Fan vad jag älskar Shock Store. Jag vill typ bo där. Sova bland korsetter, Dr. Martens och Jack Skellington-gubbar.
Små jävligheter i vardagen
Något som dock inte alls är särskilt roligt är att min bror har fått svininfluensan. På riktigt. Det är jag inte så jävla glad över (även om han inte är så pass dålig att han ligger inlagd).
No comments:
Post a Comment