Ibland måste till och med jag erkänna att ungar är härliga. I alla fall tycker jag det när jag läser om ett gäng sjätteklassare från Växjö som, till skillnad från många av landets vuxna, har insett lögnen och ledsnat på de förlegade könsstereotyper som presenteras i leksakskataloger som någon slags plastig sanning om hur barn leker och är.
Aftonbladet rapporterar om klassen som vid jul förra året anmälde Toys R Us för könsdiskriminering efter att ha bläddrat i deras julkatalog och enbart hittat stereotypa bilder av pojkar och flickor. Som vanligt (tyvärr) var pojkarna ensamma på actionsidorna precis som flickorna var på docksidorna. Och allt hade dragits till löjeväckande extremer genom olika former av förstärkning; genom till exempel ordval (pojkarnas leksaker beskrevs t.ex. ofta med ganska märkliga engelska uttryck) eller färger (i flickornas värld var allt i rosa och pasteller).
Men 13-åringarna i Växjö fick nog. Hur svårt kan det egentligen vara för Toys R Us att använda mer neutrala färger, ordval och miljöer? Att blanda pojkar och flickor på sidorna i leksakskatalogen och låta dem leka tillsammans istället för att försöka tvinga dem till könsindelning.
Om barn både kan upptäcka problemet och föreslå en lösning – varför är det då fortfarande så förbannat svårt för de vuxna att fatta hur det ligger till och göra något åt saken?
Jag skrev min C-uppsats om reklam riktat till barn för fyra år sedan. På förbättringsfronten intet nytt.
Aftonbladets artikel:
Wendelakrönika:
No comments:
Post a Comment