Det liter mot Jul

Ibland får man ett sådant där ryck och blir lite huslig. Som nu. Ja, okej vi är nyinflyttade och lägenheten är vår baby, men ändå. Jag menar inte bara att städa och hålla ordning, utan när man gör något lite extra, bara för att det är mysigt.

I helgen var det julklappsinköp och hemlighetsmakeriet var på maxnivå hos sambon. Vi slog in klapparna i varsitt rum med största omsorg. Och så bakade jag lussekatter och släpade upp kartonger på vinden (som är proppfull redan) och han tog hand om julskinkan och tvätten.

Husliga husliga vi.

Om den pågående dagen inte räknas så har jag tre (!) ynka arbetsdagar kvar innan jag får jullov. Det känns helt obegripligt. För även om jag känner julstämningen (tack vare pyntet, baket, snön, minusgraderna och så vidare) så har det gått så otroligt fort. Hela hösten har bara svischat förbi. Det känns som om det var någon månad sedan jag firade jul sist. Men så är det icke.

Ett år sedan förra julen innebär också att det var ett år sedan jag och sambon träffades. Herrejävlar vad tiden går!

På onsdag har vi julfest på jobbet och jag har givetvis redan skrivit mitt rim OCH min obligatoriska julsaga (som by the way också rimmar). På torsdag är det sista poledancingen på nivå två och sedan är det dags för storbesök. Bästa vännen släpar sig nämligen ner hit för en hel helg av julmys och givetvis polebootcamp. Nu när min kära x-pole har en värdig plats i vår stora nya bostad så ska det tränas tills fingrarna blöder.

Jag var sjuk under hela förra veckan och har därför inte kunnat träna på alldeles för många dagar. Det rycker i kroppen varje gång jag passerar vardagsrummet där hemma, och stången tittar lite sorgset på mig. Okej, jag erkänner, ett par tricks har jag ju varit tvungen att köra. Några snurrar och något inverterat trick. Det uppdagades förresten också ganska snabbt efter att stången kommit upp att min kära sambo varit framme även han. Snacka om stolt han är över att han har bemästrat Cradle. Det är nästan så att man inte vågar tänka på hur det ska bli på våra kommande inflyttningsfester. Kommer det sluta med att halva släkten och bekantskapskretsen har provat poledancing? Nobody knows.