Det här med tid är en märklig företeelse. I barndomen går tiden långsamt och man har all tid i världen att leka och stoja på alla lov. Härligt. Men som vuxen har man tydligen gjort något för att förtjäna ett tidsstraff, för jävlar vad någon har klivit på gasen de senaste åren. Plötsligt flyger inte bara dagar och veckor, utan månader och till och med år förbi utan att man hinner blinka.
Så man stressar sig igenom de viktiga händelserna i ens liv i hopp om att hinna uppleva ännu fler, men det enda som händer är att man istället får mindre tid över till de saker som man från början ville dra ut på. Motsatt effekt och ingenting man kan göra åt saken, annat än att bli förbannad.
Jag var hos föräldrarna under hela förra veckan, och sambon firade med sin familj norröver. En hel vecka hos mamma och pappa. Jag kom hem igår kväll och kunde för allt i världen inte förstå vart all den tiden tog vägen. Svisch! sa det, så var Julen över.
Men jag ska egentligen inte klaga. Jag hade en fantastiskt skön vecka, eftersom jag inte gjorde ett skvatt. NADA. Låg på soffan och åt godis, i en veckas tid. Inte undra på att det spänner lite extra över magen… Men no matter, nu är jag tillbaka i Stockholm och det första jag gjorde när jag kom hem igår var att träna på min kära stång. Om drygt tre veckor börjar nivå tre (av fyra) på poledancingen och det är bara att satsa järnet till dess. På den här nivån får jag dessutom sällskap av min sidekick E, som ska släpa sig till storstan en gång i veckan för sin kärlek till pole. DET, mina vänner, är engagemang.
Med en ny LDD på hyllan, pojkvännen på väg tillbaka till stan och en kommande födelsedags-/inflyttningsfest att planera tackar jag för 2009 och siktar på att göra det bästa jag kan av 2010.
God fortsättning och gott nytt år!
No comments:
Post a Comment