Ho ho host!

Två veckors ledighet.
Fjorton dagar av frihet.
Det var vad jag hade att se fram emot när jag lämnade jobbet efter lunch den 23 december. Raka spåret hem till föräldrarna (med råttan i släptåg) och där skulle det mysas, ätas god mat, träffas glada vänner från stan och så vidare. I två veckors tid.

Julafton var fantastisk, men det var tydligen allt jag fick. Sedan tyckte Ödet att jag hade haft tillräckligt kul.
För på Juldagen kom den. Förkylningen.

That's right folks, yours truly har varit sjuk HELA jullovet.
Inte nog med att jag har snorat, hostat och poppat Fisherman's polare som om jag fick betalt för det, på Nyårsdagen flyttade dessutom en högst ovälkommen bug in i min mage och lämnade mig illamående under de efterföljande fem dagarna. Ingen aptit och ständigt illamående.

Gott jävla nytt år.

Varför?
Varför blir man ALLTID sjuk när man är ledig?
En dag av frisk frihet var vad jag fick. En fucking jävla dag.
Nu är det en dag kvar av min semester och ni ska nog se att jag blir tipptoppfrisk lagom i tid till klockan ringer i ottan på onsdag morgon och det är dags att masa sig iväg till jobbet. Åh, ni ska få se. För Satan forbid att jag skulle vara sjuk på arbetstid. No no no, we can't have any of that!

Nog för att jag har haft det ganska skönt på mitt jullov ändå.
Jag har softat med god mat och diverse filmer, men på grund av de vidriga bacillerna så har jag inte kunnat njuta av ledigheten ordentligt. Inte fullständigt. Bara halvdant.
Alla saker jag hade velat göra (som att haka på barndomspolaren S ut på juldagen...nehej, då fick jag ligga hemma och hosta istället). Nu dröjer det till sommaren innan en längre ledighet stundar igen och ni ska nog se att Ödet fuckar upp den semestern också.
Det lyckades de ju med förra sommaren iallafall. Ni kanske minns att jag slet av två ledband i foten och hoppade runt på kryckor mitt under de mest stekheta julidagarna som regn-Sverige kunde klämma fram?

Men okej...
Nu har jag gnällt av mig.
Egentligen är det inte JÄTTESYND om mig. Visst är det totalt värdelöst att bli sjuk, men under 2008 har jag faktiskt lyckats skriva färdigt en bok, sälja en lägenhet, köpa en annan lägenhet och kanske tillochmed stött på en intressant främling som jag vill spendera mer tid med under 2009.
Så jag har bestämt mig för att sluta gnälla och återvända hem till härliga Stockholm, hänga lite med L (som har tjatat om att jag ska komma hem i typ en veckas tid nu) och åtminstone försöka inleda det nya året på rätt sätt. Gnällfritt.

(Och Ödet, snälla, jag vet att jag aldrig får yttra out loud att jag mår okej, men du kanske kan lämna min andra fot ifred ändå? Jag lärde mig läxan förra året, plus att jag är kass på kryckor).