Smärta, Skrik och Panik

Tre ord sammanfattar den föregående veckan; Smärta, Skrik och Panik.

Den första, smärta, representerar poleweek. Jag och E hade, förutom det vanliga poledancepasset på onsdagen, även två workshops inbokade med ”ormmänniskan” Stephanie Abrams från Kinetic Theory i LA. Det första passet inträffade på torsdagskvällen och var ett entimmas stretchpass där Stephanie pushade oss till bristningsgränsen när det gällde split-, spagat- och ryggstretch. Jag var gråtfärdig vid mer än ett tillfälle, men det var bara att bita ihop och andas för när man såg resultaten av denna ganska extrema stretchmetod så kändes smärtan som ett litet pris att betala. Den andra workshoppen, Flex the Pole, var på lördagen och höll på i två timmar. Då utökade vi stretchandet och använde stången som verktyg. För första gången i mitt liv kom jag ner i en full spagat, utan att först märka någonting. Att sitta på golvet med benen pekande rakt ut från kroppen åt varsitt håll, det är en jävligt speciell upplevelse. Jag flämtade till när jag upptäckte att jag var nere hela vägen och vrålade till E som lös upp och deltog i min glädje. Det gick för övrigt riktigt bra för henne också. Men så var vi möra som två stupade krigare efteråt också. Inte direkt efteråt, då var det mest överskottet av energi och en enorm stolthet som fyllde oss. Men när man vaknade igår morse… Då var det en annan femma. Kom knappt ur sängen.

Stephanie hjälper mig med en stående split vid stången. Ni får ha överseende med de vidrigt fula clownmördartajtsen.

De två andra orden som sammanfattar förra veckan, Skrik och Panik, är faktiskt namn. Jag var ledig på fredagen (försenad födelsedags-ledighet, tack jobbet!) och passade då på att sticka ut till Täby för att hämta hem våra älskade, efterlängtade små råttpojkar, som då hade nått rätt ålder för hämtning (fem veckor). De gråvita och pyttesmå rackarna heter alltså Skrik & Panik (efter Hades medhjälpare från Disney’s ”Herkules”) och det var kärlek vid första ögonkastet för både mig och sambon. Kan man reagera annorlunda när man möts av dessa små nosar?

I övrigt härjar vargavintern och diverse SL- och SJ-kaos har drabbat mig och de runt omkring mig. Knappt så man tog sig till jobbet imorse. Nu får det gärna bli vår snart. Typ imorgon.