Valborgsmässoafton är en speciell dag för en person som härstammar från Uppsala. Som barn var det en trevlig middag, brasan med familjen och så fyrverkerierna som lockade mest. Som ungdom var det att hitta den bästa möjliga festen och som student att i princip inhalera så mycket alkohol som möjligt och kissa på offentlig plats. Good times.
Men nu, nu när jag inte bor i Uppsala längre (tack och lov), då firas inte valborg. Inte alls i princip. Jag får inte ens dricka alkohol idag för jag ska pierca mig och då är det ajabaja med spriten. Okej, jag kunde ha valt ett bättre datum att skaffa den nya Medusapiercingen, men men. Eftersom jag ändå inte hade några planer på att fira så kvittar det.
Däremot har alla andra planer. Stora planer. Samtliga av mina kollegor ska resa bort. Jag tänkte föreslå ett snabbt glas rosé på en uteservering efter jobbet (vi slutar ett idag), men det visade sig vara en omöjlighet. Två av dem ska till Uppsala och fira som sig bör, en annan ska med flickvän och vänner till en ö, en tredje ska hälsa på sin pojkvän som bor utomlands, ja ni hajar. Det är bara jag som inte ska fira.
Det känns konstigt.
När jag var student var valborg den dag jag såg fram emot allra mest på hela året. Till och med mer än julafton. Jag planerade in i minsta detalj hur dagen skulle se ut, jag tryckte till och med ut ett schema till mig och mina dåvarande pluggkompisar. Och detta var vad som stod på agendan;
1. Dagens inleddes med champagnefrukost vid åtta-/niotiden. Alla petade i sig en flaska bubbel var och ett gäng jordgubbar (gärna doppade i choklad, som P brukade göra dem).
2. Glada på bubbel begav vi oss till Ekonomikumparken där vi anslöt med ett större gäng och bredde ut oss på en filt (om det fanns plats, hela studentkåren var där). Vi åt medhavd picknick och fortsatte dricka, stoja, kramas och (här kommer det) kissa offentligt. Det ställdes aldrig upp några Bajamajor i Ekoparken nämligen, så det var till att krypa in i närmsta snår och kura ihop sig i kiss-ställning där. Vilket ALLA gjorde.
3. Efter picknicken vinglade vi oss (nu ganska berusade) till någon av nationerna för att bete oss som fullständiga idioter på champagnegaloppen. Hundra kronor per flaska och efter typ två klunkar gick resten åt till att spruta/hälla på de man hann jaga ifatt.
4. Nerkletade och helt slutkörda masade man sig hemåt för att duscha samt packa och svida om inför kvällen.
5. Någon timme senare vankades det grillfest. Mera sprit, ännu mera mat (vilken oftast åts mer eller mindre rå eftersom de där jävla engångsgrillarna är helt kassa), några pinsamma hångel, någon som redan blivit bakfull och så vidare. Där höll man ut så länge man orkade. Sedan gav man upp och åkte hem (eller eventuellt gick ut på krogen och försvann in i dimman).
Det drar lite i svartsjuketarmen när mina kollegor A och J berättar om sina roliga planer i Uppsala ikväll, det måste jag erkänna. Uppsala ÄR jävligt roligt på valborg. Men medan jag ändå är ärlig så känns det som om det är läge att ta upp baksidan med det hela också.
Mitt sista valborgsfirande i Uppsala gick till ungefär exakt som listat ovan, förutom på en liten punkt; efter champagnegaloppen fanns det ingenting annat. Yours truly blev alldeles för drucken och till råga på allt, övergiven av mina så kallade vänner (som jag av goda och uppenbara anledningar inte umgås med längre). Fick vingla mig hem själv (för de kunde tydligen inte ens ge mig en tjuga till bussen), vilket tog tre gånger så lång tid som vanligt och sedan rasa direkt isäng. Jag sov mig igenom hela kvällsaktiviteten och vaknade vid sex på morgonen, fortfarande påklädd och med ett svagt minne av att jag hade hånglat med en man av min dubbla ålder.
Efter det valborgsfirandet fick jag nog. Nog av valborg, nog av Uppsala och nog av mina studiekamrater.
Men det är ändå med en viss känsla av reminiscens som jag återberättar detta. Inga planer i år förvisso, men den sanna valborgselden brinner fortfarande inom mig.
No comments:
Post a Comment