Medusa in da house

Det här med piercing är intressant.

Kom nyss tillbaka från EastStreet piercingstudio på Söder, där jag gjorde min efterlängtade Medusapiercing (= mitten av överläppen). Nu är den på plats och jag är jävligt nöjd. Man är som en liten igel vid spegeln när man har en ny piercing, tatuering eller liknande. Är liksom stolt över sig själv och vill bara stirra sig trött på sin nya utsmyckning.

Men processen är ganska speciell.

Man går runt ganska länge och klurar på vad man vill ha och vart. De flesta piercingstudios har drop-in, så det är bara till att traska dit och slå sig ner tillsammans med alla andra ivriga kunder och invänta sin tur.

Jag fick vänta i ungefär en timme denna gång.

Man hinner bli g a n s k a nervös på en timme.

Jo, jag har piercat mig förut. Jag har stått ut med många timmars tatuerande och jag har överlevt besök till de onda tandläkarorcherna.

Men ändå blir jag nervös. Det är liksom svårt att låta bli. Speciellt när det var typ sex år sedan man piercade sig sist. Jag kom inte ihåg hur det kändes, men jag kom ihåg att jag var nervös då också. Och hade mamsen med mig. Denna gång gick jag själv.

Så en timmes nervositet som man försöker dölja genom att torka av sina svettiga handflator på den militärgröna klänningen samtidigt som man låtsas vara intresserad av att köpa något av de miljontals smycken som finns för display i butiken.

Och tillslut ropas man in. Och då pirrar det till i magen. För det kommer ju göra ont. Men också för att man fattar att det är allvar. Om någon minut kommer jag ha en piercing.

Piercingsnubben var skittrevlig och schysst. Snackade lugnande medan han tvättade min läpp och tog fram läskiga nålen. Han sätter fast överläppen i en tång och ber en ta ett djupt andetag och så sticker det till och sen är det över. På ungefär två sekunder.

Jo, det gör ont att få en nål rakt genom läppen. Klart som fan att det gör ont, men det går så jävla fort och adrenalinet och stoltheten kickar in så snabbt att man inte hinner uppfatta smärtan. Och sen skuttar man glatt hem och mms:ar sina närmsta med ett leende på läpparna.

Jag älskar min nya piercing. Även om den är för stor just nu (eftersom läppen sväller så sätter de i en för lång stav till början) och det bultar lite i läppen och känns mysko så älskar jag den.

Bildbeviset har ni här. Kan ni se stoltheten i mina ögon?