Wednesday, May 13, 2009

Cause I’m a pole man, da na da da, da na da da

Igår tog jag min första riktiga lektion i pole dancing. Det kan vara den absolut roligaste träningsformen i världshistorien. Och jävlar vad slut man var efteråt! Jag var nästan svimfärdig när jag vinglade mot bussen efter passet.

”Ska du strippa?” var ungefär morsans reaktion när jag berättade vad jag skulle göra.

Klart att jag inte ska strippa. Pole dancing är som vilken träningsform som helst. Man har vanliga träningskläder på sig och de stannar på kroppen under hela passet, tro mig. Det handlar om akrobatik och dansrörelser, inte nödvändigtvis sexiga sådana heller. Så morsan, du kan slappna av.

Det är jävligt häftigt att upptäcka hur långt man kan pusha sin kropp. Upptäcka hur mycket man egentligen är kapabel till trots att man inte är särskilt vältränad. För, let’s be honest here, sedan jag flyttade till Stockholm har jag aldrig riktigt kommit igång med träningen, utan bara kört lite sporadiskt när jag har känt för det. Träning måste vara roligt och jag hade verkligen inte hittat någon form som tilltalade mig. Until now…

Problemet är att jag redan har köpt ett jävla gymkort på tråk-Friskis. Och trots att jag ofta dagdrömmer om det så har min önskan om en Trisslottvinst ännu inte slagit in. Det har inte heller börjat regna tusenlappar från himlen utanför mitt fönster, så jag måste försöka hitta ett annat sätt att ha råd att fortsätta roa mig med den här underbara träningsformen.

Bara på en lektion så har man redan lärt sig tre moves, det är inte illa. Min kompis E (som är självlärd och grymt duktig har två stänger hemma – gissa om hon är sugen på att gå kursen…?). Jag får hälsa på henne snart, så får vi byta moves med varandra.

Problem nummer två är ju såklart att jag måste ha en egen stång hemma. Duh! Det finns asbra, portabla X-poles som är äkta vara, men man måste hosta upp tre tusenlappar för att ha råd med en sån… Which brings us back to the money issue.

Jävla fan att man inte är rik. ¡Quiero el dinero!

No comments: