Idag, inom loppet av fem minuter, så stötte jag på två raka motsatser. Två totalt olika personer som på två skiljda sätt tog plats i mitt liv, om så för bara några minuter var.
Den första var av den lite tråkigare, och mest irriterande arten. En alkoholpåverkad, handpåläggande rysk turist tog kontakt i den alltför långa kön på 7-Eleven. Där stod jag, två mjölkkartonger och en bull-längd i famnen (fika på jobbet idag) och han ålar sig klumpigt in bakom mig och börjar konversera med mig. På ryska.
”I don’t understand you” suckade jag fram och svor en lång ramsa över att varenda jävel på Östermalm var tvungna att stå i just min kö, just då.
Det ryska språket fortsatte hagla över mig, trots ihärdiga försök att ignorera den spritstinkande mannen. Efter någon minut stack han fram högernäven och skulle hälsa. Jag sa mitt namn och återgick till att stirra sönder nacken på personen framför mig. Och ryskan fortsatte hagla.
”Bankomati” var ungefär det enda ord jag kunde uppfatta ur hans glappande käft.
”There’s one around the corner” sa jag, så artigt jag bara kunde och sedan släppte jag mina varor på disken med en duns och satte av fort som fan därifrån.
När folk är närgångna och inte förstår vinkar, då blir jag förbannad. Men istället för att skälla ut ryssen (vilket ofta blir fallet med irriterande främlingar i kombination med mig och min korta stubin) så bet jag för en gångs skull ihop och seglade vidare till blomsterbutiken snett över gatan. Där träffade jag på person nummer två – ryssens motsats.
En übertrevlig blomstertjej som glatt babblade på om allt möjligt. Efter några minuter (och en jävligt fin bukett) så framgick det att den fulla ryssen även hade varit inne hos dem och härjat. Rivit blommor ur händerna på dem och varit allmänt irriterande. Det skrattade vi gott åt medan hon knöt ihop den somriga buketten.
Och så var mitt humör på topp igen. En förbannat bra midsommarhelg kan ha haft något med det att göra också. Och det faktum att jag på torsdag ÄNTLIGEN ska få hänga med E igen!
Lite schizo blir man ändå, när trevligheter varvas med otrevligheter. Som när jag motvilligt läser debattinläggen i en genuspositiv artikel och motståndarorcherna återigen har varit framme med sina ”Men min dotter leker minsann med dockor!” och ”Ni kan inte bekämpa evolutionen”-argument. Som om det skulle radera förekomsten av hela den patriarkala maktstrukturen.
Så är yxmördarhumöret plötsligt framme igen.
(Och så fikar vi, så är allt bra igen).
No comments:
Post a Comment