Första omgången med bostadskarusellen

Det ska bli jävligt roligt att vara sambo. Jag har aldrig varit det förut (inneboenden räknas inte) och ser verkligen fram emot att få dela bostad med den jag älskar. Och för att inte tala om att få inreda bostad med den jag älskar...

Men jävlar i min lilla låda vilken karusell det är!

Att hitta och köpa en lämplig ny bostad OCH att samtidigt göra sig av med sin gamla på ett sätt som inte lämnar en alltför missnöjd... Det, kära läsare, är inte alltid så lätt.

Nu måste jag ändå säga att det hittills har gått hyfsat smidigt för oss. Vi bjöd på och förlorade två lägenheter innan vi hittade "vår" lägenhet. Och jag tycker nästan att det känns lite ödesbestämt att vi skulle förlora de två första (som blev SVINDYRA) för att sedan hitta den tredje, större, superfina, bra belägna men ändå billiga lägenhet som vi nu har skrivit kontrakt på.

Kontraktet för försäljningen av min fina lilla Söderetta skrevs på idag, så även den delen är avklarad.

Nu kvarstår möte med banken, skriva papper, packa ner allt man äger o har, fixa flyttfirma + städfirma samt en månads glapp då jag och alla mina ägodelar kommer att klämmas in hemma hos pojkvännen.

SEN, får vi äntligen tillgång till vår nya bostad.

Men jag vill ju att det ska vara nu.

Det är tio veckor kvar och jag vill att det ska vara nu.

Jag vill planera, måla, inreda och fixa. Och jag vill göra det nu.

Tålamod är inte en dygd i min värld.

Sysselsätter mig förvisso med galna danspass med kollegan E, poledancingen hemma förstås (nu har dock älskade stången varit nermonterad för visningar och sådant), husdjuret och andra trevligheter. Men ändå.

Tro inte för en sekund att det stora tidsspannet fram tills inflyttningsdatumet innebär att jag och blivande sambon tar det lugnt med planerandet. No sirré Bob. Ge oss en IKEA-katalog och vi förvandlas till sockerhöga ungar på julaftonsmorgon.

Ps. Sa jag att nya lyan har typ tio inbyggda garderober? Finally a worthy home for my shoes!